top of page

Snabba frågor en fredag

Hej hallå där Jennieskriver, eller bara Jennie till vardags. Några frågor om dig så folk som läser din blogg ska veta vem du är.


Haha, som att det är någon annan än de jag kan nämna vid namn och födelsedag som läser det här, men vi kör!


Du heter Jennie och är inte så lång. Du har sandblont hår med självfall. Vad har du för ögonfärg?


"Chuck hazel." Älskar namnet. Bruna som vandrat mot det mossigt gröna hållet, men det låter så mycket finare på engelska. De var mörkbruna när jag var liten.


Hur mycket tar du i mark?


Ehm... Under mina glansdagar, 70 kg till de 49 som satt på kroppen. Nu, öh, tio. Okej, femtio. Jag säger femtio. Det orkar jag.


Din favoritlåt för tillfället?


En? Det går inte. Jag har en hel spellista med absoluta favoriter, eller egentligen... ganska många, med olika genrer och låtar jag älskar. Jag lyssnar verkligen på all musik - förutom sånt som spelas på radio, den har jag kastat ut för flera år sedan och jag ångrar mig inte en sekund. Keltisk musik är en favorit, just nu åt fantasyhållet. Allt från BrunuhVille till Enrique Iglesias och Sabaton och Savage Garden.


Vilken blir det om du bara får välja en?


Åh. Öh...


Kom igen. Någon som betyder lite extra?


Ja ja, okej. Låt mig tänka... You and I. Lumina. Elven Prophecy. Breathe and Life. And The Heaven Shall Tremble. An End Once And For All. She Is My Sin. Nothing I've Ever Known. Ruina Imperii. Karolinens Bön. Och så hinner det spelas ännu fler låtar på Spotify och jag tänker att ja, den här också, och den här, och den här. Min absoluta favorit får bli An End Once And For All från Mass Effect 3 och Spiritual Awakening med Future World Music. Kan inte välja mellan dem. Och justja! The Best Thing That Ever Happened, från Transformers. Dessa tre. Och Nothing I've Ever Known... Från Spirit.


Du skriver böcker också. Är du bra på det?


Ja. Ja, det är jag. Hade jag inte haft talang för det jag gör hade det inte fungerat och inte heller varit kul. Det är det bästa jag vet, och jag utvecklas hela tiden. Ni kommer att se mig på hyllorna en dag.


Berätta något annat intressant om dig själv.


Jag kan spinna som en katt, dra lillfingret ur led och sätta tillbaka det igen. Det är rätt intressant, lite lagom ögonbrynshöjande sådär. Jag använder bara mascara. Tycker inte om utseendehetsen. Vill bara vara ful i fred. Jag har en sjukt dålig humor. Älskar böcker och spel. Vill heta Astapor i efternamn när vi gifter oss. Det vill inte Johan, men han ändrar sig snart. På tal om det så vill jag fylla på med en favoritlåt i listan. Får jag det?


Nej.


Okej. Det är Sabatons Into the Fire. Fullt ös medvetslös. Massa glada minnen, massa härlig energi till träningspassen. Här är en typisk Jennie-humorbild också. Hahahahahaha.



Du är ganska... intensiv.


Ja, ja det är jag. Jag är mig själv, det finns inte en stund i livet som jag inte varit det. Självförtroende har jag aldrig haft, men självkänslan har alltid funnits där, den har aldrig gått i bitar hur mycket det än blåste runtomkring mig.


Visst kan jag vara jättehispig och stresshysterisk men mest av allt älskar jag att krypa ner i soffan med en bok, ett spel, min bok, och en tekopp, ost och oliver. Eller choklad. Skriva några kapitel, spela Tomb Raider eller Mass Effect. Och bara vara, antingen själv eller med Johan. Jag har älskat honom sedan jag såg honom första gången, jag visste bara inte om det då. Man, och han, har aldrig en tråkig stund tillsammans med mig ;-)


Och nu ska ni ut och resa. Till andra sidan jorden och vara borta i flera månader, sova i tält och i bilar och backpackerbussar och resa genom två länder.


Ja. Jag längtar så otroligt!!! Alltså det är verkligen på riktigt nu, jag dör lite inombords av grotesk nervositet. Vad tusan vi ska ta oss till när vi kommer fram har jag ingen aning om, men det ordnar sig säkert. Det blir bra, haha. En upplevelse i vilket fall som helst.


Sen då?


Om jag får drömma fritt är jag en mrs Astapor som får liljor varje år på sin födelsedag och får skratta och kramas och prata med Johan tills jag blir nittio. Jag har aldrig varit en sådan som sett på alla andra och sagt att ja, så där ska jag också göra eller vara. Jag har gått åt andra hållet, helt vänt om, skapat min egna väg. Att byta efternamn till ett hitte-på, vem gör så? Jag, och jag älskar det, för det är precis så jag är.


Jag vill ha barn, tre eller fyra stycken även om jag nu inser efter min första jobbvecka att det kommer att bli sjuhelsikes jobbigt, men också kul, härligt, alldeles fantastiskt. Nu har vi det bra som det är, men att se Johan som pappa till massa mörkhåriga tultande minimänniskor som växer upp, får tjocka glasögon och gillar teknik och science fiction... Bara tanken ger mig gåshud. ♥


Jag vill kramas med den där mannen varje dag. Njuta av det vi har, för att vi har det så bra. Mer än fem år nu och jag älskar honom så kolossalt. Jag vill skriva, träna, älska, skratta, precis som nu och i varje dag som kommer. Hitta en plats där vi kan boa in oss och tänka "detta är vårt hem." Göra saker som vi vill göra. Få liljor eller andra blommor lite oftare än bara till min födelsedag. Klara att springa en halvmara. Brottas i soffan och slå tån i vardagsrumsbordet för att jag är såååå klantig, som att det någonsin kommer försvinna haha...


Vara den samma busiga, härliga, mjuka Jennie jag alltid varit. Det som kommer här näst... Jag välkomnar allting som för bra saker med sig. Just nu en varm, lång dusch innan han kommer hem och äter upp mina auberginepizzor. Puss!


Edit. Hur kunde jag glömma Raubtiers Dobermann? Den måste stå på listan, också!


Nästa gång skriver jag en lista med topp tjugo, går igenom den där utseendehetsen och vad som menas med att "bara vilja vara ful i fred." Trevlig helg!


Jennie skriver, blogg


Läs nästa inlägg här

bottom of page